December

Ordföranden har ordet

På årets sista dag kan det vara läge att summera det som varit. Hos en del av oss resulterar det ibland i ett nyårslöfte. Som att aldrig mer äta upp hela chokladasken på egen hand. Den som köptes till julen och var tänk att räcka till hela familjen. Eller att man ska sluta inbilla sig att det löser sig bara man blundar tillräckligt hårt.

Löften som man ger till sig själv har som vi alla vet en tendens att inte hålla. Man lovar kanske sig själv att börja träna, leva sundare och börja gå ut med hunden. Om löftet inte håller så har man inte lurat någon annan än sig själv. Och det är väl en tröst i sig?

Det fackliga löftet

Löften som man ger till andra är svårare att bryta. Och ger man löften till en hel grupp, som ställer ömsesidiga krav på dig, mig och alla andra, då ökar också möjligheten att det håller. Då sätter vi press på varandra. Och vem vill bli den som sviker?

Ett löfte som idag klingar nästan tomt är det fackliga löftet. Många vet inte ens vad det är. Fackliga löftet? Ehh? Ändå är det det som är förutsättningen för den relativa välfärd som vi har haft i det här landet. Det som nu håller på att raseras då det fackliga löftet har glömts bort av sådana som dig och mig.

Löftet bygger på en enkel princip. Att vi ska hålla ihop och lova varandra att inte arbeta till ett lägre pris eller sämre villkor än det vi gemensamt kommit överens om.

Sammanhållning

Låt säga att vi tillsammans är överens om att timlönen inte får understiga tio kronor. Det meddelar vi chefen. Tio spänn ska vi ha och åtta timmars arbetsdag. Annars jobbar ingen av oss. Det tar vi varandra i hand på. Det är vårt gemensamma fackliga löfte. Och det är vad en fackförening i grund och botten är. Inget annat.

I snart sagt varje land på jorden har människor som arbetat gett varandra sådana löften. Och det var tack vara denna sammanhållning som de fick bättre livsvillkor. Glöm att snälla och generösa företagsägare öppnade plånboken av ren människokärlek. De öppnade den bara när de blev tvingade till det. Tvingade av sammanhållningen hos knegarna.

Vad de vill påminna om

Något att skåla för när nyårsklockorna ringer in det nya året är det fackliga löftet. Det som sätter champagnen i vrångstrupen på dem som gör allt för att splittra oss. De som vill få oss att kriga med varandra istället för att kriga tillsammans.

Skål för det! Att inte sälja sig billigare än vad vi lovade varandra när vi gick med i facket. Att allt under avtalets villkor är ett hån mot kollegorna som vill ha sammanhållning och hojtar om att villkoren ska hållas av oss allihop. Utan undantag.

Ibland talar dessa kollegor om ”gnet” och en annan gång om ett gemensamt agerande mot en arbetsgivare som är på krigsstigen. Det är det fackliga löftet de vill påminna om, kanske utan att de själva inser det. Oavsett vilket är de värda vår respekt.

Vi ska inte glömma

Falska profeter har det alltid funnits. Även inom facket.  De som påstår att var och en ska sköta sig själv och inte behöver ta hänsyn till sammanhållningen och det fackliga löftet. Att det hör till det förgångna. Minns då att vi fortfarande hade varit kvar vid 1800-talets levnadsvillkor om våra föregångare hade lyssnat på sådant struntprat. Om de inte hade brännmärkt de som svek sammanhållningen.

Men även om självaste ledningen för facket inte håller löftet. Om ledningen går bakom ryggen på oss och sluter avtal som urholkar våra arbetsvillkor. Om den så lägger fram förslag på försämrad strejkrätt och annat som avväpnar oss här nere. Det är ändå inte skäl nog till att vi ska bryta löftet. Att vi ska glömma sammanhållningen bara för att andra gör det.

Svåra tider

Vad innebär det då att sälja sig billigt? Till ett lägre pris än vad vi kommit överens om. Vad är sammanhållning och varför behövs det framför allt i svåra tider? Ja, det tror jag du inser utan att behöva bli påmind om det.

Rainer Andersson

Ordförande Seko Pendelklubben

Det fackliga löftet: ”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovar varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.”