Hoppa till innehåll

Juli

Ordföranden har ordet
I december 1999 var vi några tågvärdar som uppvaktade trafiklandstingsrådet Elwe Nilsson (m). Dåtidens politiskt ansvarige för Stockholms Lokaltrafik, SL. Numera heter det trafikregionråd.
Vi försökte varna för kaoset som väntade när Citypendeln några veckor senare skulle ta över pendeltågstrafiken i Stockholm. Trots alla våra argument svarade Elwe Nilsson att han visste att det skulle gå bra. Den samlade yrkeserfarenheten hos personalen på pendeln vägde lätt mot hans förmåga att avgöra vad som var ett lyckat koncept. Det efterlängtade privata alternativet inom järnvägen skulle klara det fint.
När Citypendeln tog över trafiken var haveriet ett faktum inom bara några timmar. Svensk järnvägshistorias största magplask. Knappt ett pendeltåg rullade. Jag minns kollegor som stannade hemma utan att få löneavdrag. Ingen märkte att de var borta. Citypendeln hade ingen aning om hur man bedrev trafik i en storstad. 
För Elwe Nilsson var det en petitess och Citypendeln skulle till varje pris hållas under armarna. Bakom ryggen på trafiknämnden och skattebetalarna slöts ett hemligt tilläggsavtal som lät Citypendeln slippa betala viten för alla inställda tåg. Alternativet var konkurs och det ville inte SL och Elwe Nilsson. Uppskattningsvis en halv miljard kronor i viten efterskänktes i hemlighet. Det avslöjades när SL tvingades offentliggöra tilläggsavtalet.
Hur många ytterligare miljarder Citypendelns haveri kostade samhället i form av förseningar och minskad produktion vet ingen. Vi vet däremot att ansvaret främst låg hos det parti som nu har startat ännu ett projekt som leder till nytt pendelelände. Hos moderaterna med trafikregionråd Kristoffer Tamsons (m) i spetsen.
Efter 25 år som tågvärd har jag lärt mig att det som brukar benämnas pendelelände skapas av politiska beslut. Beslut som inte tar hänsyn till kunskapen som finns hos personalen. Som istället för resenärernas behov prioriterar trafikentreprenörens behov av omförhandlade villkor när ekonomin inte går ihop.
Nu vill man ta bort tågvärdarna från pendeltågen och ersätta oss med kameror. Även denna gång väger vår samlade yrkeserfarenhet lätt när Tamsons hävdar att han vet att det främjar tryggheten, säkerheten och tidhållningen. Det spelar ingen roll att vi anställda på pendeln hävdar motsatsen. Att tryggheten för resenärerna försämras, att säkerheten blir eftersatt och att tågen riskerar bli försenade vid minsta problem ombord.
Så skapas nya förutsättningar för pendelelände. Liksom Elwe Nilsson backade upp Citypendeln, med återkommande trafikstörningar som följd, håller Kristoffer Tamsons den nuvarande trafikentreprenören bakom ryggen. Bolaget som ägs av den kinesiska regimen har i Tamsons en varm anhängare. Vänskapen befästes när bolagets säkerhetschef förra året utsågs till SL:s vd och förvaltningschef.
Svenska järnvägens största misslyckande för 20 år sedan följs nu upp av SL:s intima samarbete med ett regimägt bolag med ambitioner att lägga under sig all spårtrafik i regionen. Och man är på god väg att lyckas. Först tunnelbanan, sedan pendeltågen och nu Mälartrafiken. Besluten om entreprenad tas i nämnder där Tamsons sitter ordförande.
Bolaget ifråga har ekonomiska bekymmer sedan man lagt ett underbud på pendeltrafiken och som täckts upp med pengar från Kina. SL och trafiknämnden hjälper till med att skära ner personalkostnaderna genom att anta ett förslag som har arbetats fram i ett projekt som initierats av nämnda bolag. Man vill ta bort tågvärdarna. Det hörsammas av SL och Tamsons som tecknar ett tilläggsavtal på beställning från Kina.
Det är i det ljuset man ska se trafiknämndens och Tamsons beslut om att ta bort oss tågvärdar från pendeltågen.

Rainer Andersson
Ordförande Seko Pendelklubben

%d bloggare gillar detta: