Hoppa till innehåll

Maj

Ordföranden har ordet 

I fredags satt jag hemma och läste Dagens Nyheter. Under veckan hade jag besökt de som på natten städar tåg och stationer. Arbetet som pågår när andra sover. Hade även besökt dagstädare på pendeln. Jag ville höra vad de fått veta av sin chef om det nya MTR-bolaget som de tvingas gå över till 1 juni. De svarade allihop: vi vet ingenting. 

Dagens Nyheter citerade moderatledaren Ulf Kristersson i en fet rubrik: ”Vi har tagit emot för många invandrare”. Jaså? tänkte jag. Menar han min mamma som nyligen dog innan hon hann fylla 92 år? Hon som kom till Sverige innan moderatledaren ens var född. Efter ett långt arbetsliv och fyra födda barn fick hon mindre än 10.000 kronor i pension. Var hon en av dem som inte borde ha släppts in? Eller är det hudfärgen som avgör? 

Bristande livserfarenhet 

Jag tänkte att Ulf Kristersson kanske menar städarna på pendeln? Att de är för många. De som nästan alla är födda där det inte finns svenska blåbär. Som inte heller växte upp med en silversked i mun, som moderatledaren gjorde. Han som aldrig behövt städa tåg eller torka handikappade i rumpan som min mamma gjorde. Inte heller har han åkt pendeltåg till jobbet. Det gör inte den som har haft titeln marknadschef, konsult och kommunikationsdirektör.

Denna bristfälliga livserfarenhet räcker däremot för att sitta i riksdagen och peka finger åt andra. Det kallas demokrati. För givetvis är problemet mörkhyade invandrare. De med konstiga namn och som ber till en annan Gud. Inte den Gud som välsignar moderatledaren från att behöva ta ett vanligt jobb. Den guden har bara de utvalda telefonnumret till.

Mutor och miljarder till utlandet 

Självklart är det inte kompisarna i det fina villakvarteret som ställer till med problem för vårt land. Konsulterna, direktörerna och marknadscheferna som skatteplanerar och flyttar miljarder till utlandet. Som betalar mutor, fifflar med kontrakt och privatiserar skolor, äldreboenden och pendeltåg. Det som kallas smart affärsstrategi. 

Nej, det är inte den sorten vi har för många av om du frågar Ulf Kristersson. Det är invandrarna som är problemet och är för många. Det märker vi bl.a. på arbetslösheten, hävdar han. 

Alltid brist på personal 

Det märkliga är att det samtidigt med denna arbetslöshet är brist på personal inom vård och omsorg. Och varför får våra skyddsombud ständigt höra att det fattas personal när de ska utföra sitt arbetsmiljöarbete? 

Varför råder det personalbrist när du vill ha ledigt? Varför finns inga ersättare när en städare på pendeln är sjuk? Varför är personalen på skolor, sjukhus, daghem och inom hemtjänsten ständigt underbemannade när så många är arbetslösa? Svaret är att det hänger ihop. I 30 år har man här i landet omorganiserat, rationaliserat och effektiviserat med målsättningen att var och en av oss ska arbeta mer och mer.  Det är så man tjänar pengar. Genom att spara in på personal. 

Arbetslöshet uppstår när jobben flyttar utomlands och då billigare arbetskraft importeras. Arbetslös blir den som inte passar in i den nya, effektivare organisationen. 

Ett tack från MTR 

Företagen i Sverige har aldrig tidigare gjort sådana vinster. Direktörerna får varje år nya miljoner i bonus som tack för att ägarna bara blir rikare. Och det är du och som får betala med mer arbete. Liksom min mamma möttes av en underbemannad och nedrustad sjukvård när hon slutligen behövde vård. Det är så vi avtackas när vi blir gamla, oavsett om vi kallas blattar eller svennar. Det är medaljen vi får efter att ha gjort någon annan rik. 

I 15 år har jag arbetat fackligt med städarna på pendeln. Många har blivit vänner som jag är stolt över att ha lärt känna. De har lärt mig lika mycket som jag har försökt lära dem om lagar, avtal och regler. Nu hedrar MTR deras slit och den hyllade städkvalitén genom att slängas ut dem från pendelns organisation. Säger de nej till erbjudandet med sämre arbetsvillkor blir de uppsagda. Bara ett diktaturägt företag kan belöna sina undersåtar med en sådan graciös finess.

Medfödd brist på empati? 

Om du tror att detta inte kan drabba dig har du fel. Kan man flytta 200 städare till ett annat MTR-bolag, där alla lokala och tillkämpade villkor i avtalet försvinner, så kan man göra det med vilken yrkesgrupp som helst. Förare, tågvärdar, stationsvärdar. Det är något för vårt förbund att tänka på när sista året i det centrala avtalet är uppsägningsbart. Något att ta strid för att det förbjuds.

Det man kan undra över är den okänsliga behandlingen av en hel yrkesgrupp. Städarna. Är brist på empati och förståelse medfött hos vissa chefer? Eller är det något de lär sig när de klättrar allt högre upp?Dit där syret är tunnare. Där man ställer sig på andras fötter, kliver före i kön, armbågar sig fram, lägger krokben och knuffar bort den som står i vägen.

Vad är de oroliga för? 

Men tänk på det. Att det karriäristen mest är rädd för är att vi som trampas under fötterna en dag ska säga ifrån. Att nu räcker det. Nu är det nog.  

Det är den dagen jag väntar på. Och jag tänker fortsätta vänta. När jag blir så gammal som min mamma blev ska jag berätta för mina barnbarnsbarn hur företaget jag var anställd av behandlade sin personal. Och jag tänker viska i deras öron, att chefer som trampar på oss alltid oroas för att vi här nere ska hålla ihop. 

Rainer Andersson 

Ordf. Seko Pendelklubben

%d bloggare gillar detta: