Januari

Ordföranden har ordet 

Ett återkommande klagomål hos många kollegor är att facken på pendeln inte håller ihop. Att det pågår pajkastning på låg nivå. Det kan man delvis hålla med om. Men det kan också vara värre än vad många tror.   

Om jag själv har bidragit till vad som upplevs som pajkastning är det att beklaga. Men å andra sidan. Om jag har varit tyst om hur illa förutsättningarna till samarbete är kan det vara orsak till mer allvarlig kritik. Så hur ligger det till med detta? 

Vem förhandlar avtalen? 

Vilken väg ska man gå om man jobbar fackligt? Ska man främst få till ett samarbete med andra klubbar eller berätta hur det ligger till om det finns hinder för det? Det är ett svårt val. För om förutsättning saknas är det som att luras om man påstår att det ändå går att samarbeta. Då håller man sig inte till fakta.  

Tänk dig två olika klubbar som organiserar samma yrkesgrupper. Är det då rimligt om den ena klubben är ensam om att förhandla fram lokala kollektivavtal? Avtal som allt vilar på. Är det OK om bara den ena klubben ser till att det även skrivs ett semesteravtal, arbetstidsavtal, arvodistavtal, poolgruppsavtal o.s.v. Avtal som de anställda behöver för att inte vara fredlösa.  

Om en klubb undertecknar avtalet när det är klart men inte deltar i  förhandlingen. Inte ser till att avtalet bli så bra som möjligt. Är det samarbete eller är det som att stå på sidan av fotbollsplan och sedan säga att man var med och gjorde mål? Massor av mål. 

Skadestånd för avtalsbrott 

Om en klubb sista åren har begärt förhandling kanske hundra gånger. Om den andra klubben då inte begärt en enda förhandling under samma period. Är det en bra grund till samarbete? 

Om man inte begär förhandling kan man heller inte kräva skadestånd för avtalsbrott. Då accepteras t.ex. övertidsbrott som kan pågå år efter år om inte facken sätter stopp. Om en klubb har tvingat arbetsgivaren att betala mer än en halv miljon kronor i skadestånd för olika avtalsbrott och den andra klubben inte har krävt en enda krona. Påverkar det möjligheten till samarbete? 

Luta sig tillbaka  

Om en klubb drunknar i förhandlingsfrågor och den andra klubben aldrig begär förhandling. Har man då en gemensam syn på vad som bör göras? Men man behöver heller inte begära förhandling för att få komma till förhandlingsbordet. Det räcker med att arbetsgivaren kallar eller att en klubb begär en förhandling som rör hela kollektivet. Då får den andra klubben ändå vara med.  

Man behöver heller inte förbereda sig inför en förhandling om man vet att den andra klubben är förberedd. Det är bara att luta sig tillbaka. Och vill man göra det extra lätt för sig kopierar man vad den andra klubbens rapport från förhandlingen och skickar det till sina medlemmar. Det blir visserligen pinsamt om en medlem upptäcker vad man har gjort. Men det går att vifta bort.   

Är det pajkastning?  

Tänk dig att en arbetsgivare flyttar t.ex. alla städare till en ny organisation för att på sätt slå sönder deras avtal. Om den ena klubben som är inblandad är tyst under hela förhandlingen när detta avgörs. Är det då bäst för enigheten att det inte kommer fram? 

Om du t ex. är stationsvärd. Accepterar du om dina fackliga företrädare inte har läst förslaget till nytt schema som arbetsgivaren presenterar inför en förhandling? Att man överlåter till den andra klubben att göra det. Och om du t.ex. är tågvärd. Är det OK om allt det som din klubb har att säga tar tre minuter när plockstäd diskuteras med arbetsgivaren? Tre minuter av ett möte som pågår i två timmar. Gör du tummen upp om din klubb överlåter till den andra klubben att komma med argumenten som behövs för att styra upp villkoren för plockstäd?  

Är det här bra att känna till eller är det pajkastning? Vad är din åsikt?  

Inköpslistan viktigare  

Fundera vidare på det här. Skulle du berätta att en facklig representant somnar vid förhandlingen om du fick uppleva det? Och om det hör till ovanligheten att en facklig företrädare säger något vid förhandlingsbordet – eller i bästa fall upprepar det andra redan har sagt. Skulle du då prioritera enigheten och hålla tyst om saken? 

Skulle du förmedla till dina kollegor om den fackliga representanten, på en digital förhandling via kamera, plötsligt ses välja bland varorna i kyldisken på ICA? Kan man nå samarbete med någon som prioriterar middagsmaten före problemen på jobbet? 

Vi leker affär  

Mina barnbarn leker ibland affär. Än roligare blir det om vi vuxna betalar med riktiga pengar för det som sägs vara spagetti men som mest liknar gräs. En del fortsätter att leka affär även i vuxen ålder. De leker järnvägsföretag, fackförening och annat. Man låtsas att man utför ett seriöst arbete men resultatet blir en halvmesyr. Om ens det.  

Om någon blir misshandlad och får sin hund skjuten men i polisanmälan bara skriver att angriparen var ”dum”. Då är det risk att polisen river sönder anmälan. Det är inte mycket att gå på. Samma sak gäller om ett skyddsombud anmäler ett arbetsmiljöproblem men inte tillräckligt förklarar och motiverar var som är problemet. Arbetsmiljöverket slänger då anmälan i papperskorgen. Det är som att leka affär om skyddsombudet inte tar reda på vad som krävs för att uppnå resultat. 

Bakslag för hela kollektivet? 

Om en klubb lägger ett skyddsstopp som merparten av skyddsombuden på arbetsplatsen är tveksamma till då de menar att det är fel formulerat. Om de hävdar att man istället borde gå fram gemensamt och hålla ihop. Ökar eller minskar det då risken för ett bakslag för hela kollektivet om Arbetsmiljöverket sedan går på arbetsgivarens linje? Och vem har då gynnats av det?   

  

Om ovan sagda är att betrakta som pajkastning så kan man bara konstatera att mina 20 år vid förhandlingsbordet inte har resulterat i en enda värdefull iakttagelse. Då är det dags att gå i pension. 

Rainer Andersson  

Ordförande Seko Pendelklubben