Juni

Ordföranden har ordet  

Nu har den återkommande processen avklarats då MTR än en gång byter vd. En traditionell ceremoni som vi på pendeln har hunnit vänja oss vid. Chefer kommer och chefer går. Ena dagen lyser himlen upp av framtidsvisioner och nästa dag är chefen och alla löften borta. Upp som en sol och ner som en pannkaka.  

Den här gången gav Seko-tidningen sista ordet åt vd:n som försvann. Och det var ingen slump. Seko:s förbundsledning och MTR är riktigt goa vänner. Kompisar. Så det var ingen tillfällighet att man gav utrymme åt påståendet om att lokförarnas arbetsmiljö på intet sätt försämras när tågvärdarna försvinner. Inte heller säkerheten ombord på tågen drabbas. Det kunde Seko-tidningen förmedla från en vd som inte längre är vd.

MTR måste uppskatta att få tala ut i Seko-tidningen utan att bli motsagd av ilskna fackmedlemmar som hävdar att säkerheten och arbetsmiljön tvärtom försämras om tågvärdarna försvinner. Här är artikeln: https://sekotidningen.se/trafik/mtrs-vd-om-tagvardar-som-ersatts-av-kameror-blir-lika-sakert/

Nödrop från Pendelklubben  

Det kan tyckas vara ologiskt att en fackförening ger arbetsgivaren utrymme i sin fackpress när ett par hundra tjänster ska slaktas. Men nu gäller det Seko-förbundets ledning. Här kliar man hellre MTR på ryggen än bråkar i onödan. Den goda relationen med MTR är viktigare än relationen till medlemmarna som arbetar åt MTR. Att företaget ägs av en diktatur är inget som reser några hinder. Absolut inte.  

Att man struntar i att Pendelklubben långsamt stryps av MTR genom ständigt nekad facklig tid är bara en logisk konsekvens av detta. Det är inget som Seko:s ledning ser som ett problem. Därför har man heller inte reagerat på de nödrop som klubben har skickat två gånger. Viktigare är att MTR trivs och kan fortsätta sin verksamheten på kinesiska statens villkor.  

Förbund som inte sviker   

Ledningenför Sekoförstår så mycket mer än oss som i fem år har haft MTR som arbetsgivare. Man vet så mycket bättre vad MTR är för ett företag att man kan strunta i våra medlemsbeslut, vad som står i Seko:s stadgar och i lagen om anställningsskydd, LAS. Man förstår bättre än oss vad demokrati är. Det fattar inte vi. Därför kan man strunta i våra protester när man tar över vår förhandling och garanterar MTR de hundratals miljoner som går att tjäna på att ta bort tågvärdarna.  

Grattis! Ni gav MTR en tuff match och tvingade företaget till inga som helst eftergifter. Ni segrade över en motståndare som kammar hem alla miljonerna. Ni räddade jobben åt otacksamma kollegor som ”väljer” att bli arbetslösa. Ni knockade företaget som skrattar hela vägen till banken. Ett innerligt TACK för den insatsen! Vi är alla stolta över att tillhöra ett förbund som inte sviker när det gäller.  

Paraplyer och kaffe  

När en fackförening agerar megafon åt arbetsgivaren är det vi här nere som drabbas. Vi som år efter år har betalt medlemsavgiften i förhoppningen att förbundet ska stötta när vi behöver hjälp. När vi vill försvara jobben som hotas av beslut om kameror istället för tågvärdar. Liksom beslut om att stationsvärden ska stå vid spärrlinjen och sälja paraplyer och kaffe.  

Vad gjorde då ledningen för Seko när MTR och SL offentliggjorde att tågvärdarna ska bort? Ja, man lovade oss en intensiv kampanj om att MTR hotar säkerheten. Det löftet glömdes bort. Istället satte man press på Pendelklubben för att vi skulle sluta kräva att tågvärdarna ska vara kvar i hytten. Vi skulle vädja till SL och MTR om att tågvärden hellre borde få ambulera ensam bland resenärerna. Det skulle rädda jobben, påstod man. 

Kniven i ryggen  

När Pendelklubben valde att sätta säkerheten främst, då vände man oss ryggen. Då var det vi som skulle stå som ensam ansvariga när tågvärdarna blev av med sina arbeten. Vi skulle få skylla oss själva. Kniven i ryggen var det vi erbjöds istället för stöd när vi försvarade våra jobb och säkerheten ombord på tågen. Då visade man sitt rätta ansikte. 

Lyssnade förbundsledningen på våra argument? Nej. Ville man förstå att tågvärden gör mest nytta i hytten? Nej. Hade man förståelse för att våra skyddsombud inte kunde backa från säkerhetskraven? Nej. Förstod man att vi redan hade alla argumenten på vår sida när det gällde kameror istället för tågvärdar? Nej. Kunde man tänka sig att använda förbundets politiska kontakter på högsta nivå för att påverka beslutet om tågvärdarnas framtid? Nej.

Uppsägningen prövad i domstol  

När vi har sagt att Pendelklubben ser fram emot att få saken prövad i Arbetsdomstolen ifall uppsägningarna, som snart lär verkställas av MTR, är förenliga eller inte med LAS och våra kollektivavtal. Då framhäver ledningen för Seko att vår klubb inte har rätt att driva ärenden till Arbetsdomstolen. Men det visste vi redan. Det var ingen nyhet.   

Vad Pendelklubben däremot kan göra är att stötta de kollegor som vill få sin uppsägning prövad i domstol. Och det skrämmer ledningen för Seko. Därför skickar man brev hem till oss medlemmar där man försöker dränka våra förhoppningar om en rättvis hantering av tågvärdarnas övertalighet. Men man vinner inget förtroende när man påstår att överenskommelsen som man har slutit med MTR innebär att ”alla kommer att behålla sina anställningsvillkor, exempelvis när det gäller lön, semester med mera”.  

En sista gnutta värdighet  

Man behåller inte sina anställningsvillkor när man byter kollektivavtal. Det borde ledningen för Seko känna till. De nya villkoren kan bli bättre eller sämre men de är inte längre desamma. Löneutvecklingen blir sämre om man får ett arbete där grundlönen är lägre. Semestervillkoren försämras när Stag-dagarna försvinner och även SL-kort m.m. kan bli ett minne blott.  

Varför har då ledningen för Seko så svårt att hålla sig till fakta? Kanske beror det på att man vet vad överenskommelsen med MTR i praktiken innebär. Att tågvärdar kommer bli varslade om uppsägning om de inte kan tacka Ja till det arbete som erbjuds utanför pendeln. Det står i strid med vad LAS handlar om för den som har blivit äldre och har många anställningsår. En sista gnutta värdighet. Och det är den värdigheten som ledningen för Seko trampar under fötterna.  

Vårt alternativ  

För den som hyser fantasier om att det andra facket är ett bättre alternativ lurar bara sig själv. Minns att man vek ner sig redan från dag ett och skrev på överenskommelsen med MTR utan att ens försöka få till något bättre än det företaget hade att erbjuda.   

Vårt enda alternativ är att fortsätta kämpa för att tågvärden blir kvar i hytten. Det ska vi göra tillsammans med förarna och stationsvärdarna som behöver kämpa för att behålla sitt arbete i biljettluckan. Vi är alla lika hotade. Antingen gör vi det tillsammans eller så plockar man oss en i sänder.  

Rainer Andersson  

Ordförande Seko Pendelklubben